Två hårda slag i magen.
Det var vad jag kände när du berättade.

Är självklart glad för din skull.
Men tvekar på att allt kommer förbli likadant.

Du är viktig för mig.
Nog viktigare än vad du förstår.

Du får mig alltid att må bra.
I alla hopplösa lägen.
Bara genom att finnas där.

Men allt kommer nog förändras nu.
Du kommer inte finnas där längre.
Inte vad jag tror iallafall.
Det känns liksom inte så.

Kanske har jag fel, vem vet?
Jag vill ha fel. Helt fel.
Vill ju att du fortfarande ska finnas där.

Men jag ska vara helt ärlig.
Jag är säker på att jag har rätt...

Snälla försvinn inte.
Stanna kvar!
Du är bra för mig!

Du kanske inte förstår..
För till och med jag har svårt att förstå.
Men jag behöver dig. Väldigt mycket.