. . .

Funderar på hur allt hade varit ifall jag inte skrev den text jag skrev. På hur vår relation hade sett ut idag ifall jag inte sårat dig som jag gjorde och på det sättet jag gjorde. Allt har blivit så knas. Vi hälsar knappt längre. Och när vi väl gör det så känns allt så stelt. Du betydde så mycket. Du var min bästavän, min syster, min andra halva. Vi pratade om allt och vi gjorde allt tillsammans. Den har gått några månader nu. Jag börjar känna ångesten. Saknar dig. Saknar det vi hade. Vet att jag sa att det där var sista gången jag skulle bråka med dig. Att det va sista gången jag skulle vara vän med dig och att jag aldrig mer skulle förlåta dig. Att vi skulle skita i varandra och leva våra egna liv. Men gumman jag ångrar allt nu. När vi inte umgås längre. När vi inte är vänner längre. När jag börjar inse att det inte va du som skulle förlåtas. Utan att det är jag som borde be om förlåtelse.

När vi träffades förut så kramades vi hårt. Vi följde varandra vart vi än gick. Vi stöttade varandra vad som än hände. Vi har en jävla massa underbara minnen tillsammans. Jag tror att du viste mer om mig än vad jag själv gjorde. Du kände mig bättre än någon annan och du va den enda som förstog hur jag hade det. Sammasak när dedt gällde dig. Jag var den enda som förstog dig just då. Jag kände dig bättre än vad du själv gjorde och jag kunde alltid göra dig på bättre humör.

Idag när vi träffas så kollar du bort. Idag går vi åt skilda vägar. Vi finns inte vid varandras sidor och vi stöttar inte varandra. Jag känner dig inte längre. Jag vet inte vem du är. Du har förändrats och jag vet inte hur jag ska göra för att få dig att lita på mig igen. Jag förstår inte hur du tänker. Förlåt för att det blivit såhär. Jag vill lära känna dig igen. Jag vill veta hur du fungerar. Jag vill kunna stötta dig och veta att du litar på mig och uppskattar våran vänskap. Jag vill helt enkelt att det ska bli som förut. Jag ångrar att jag önskade att det skulle bli såhär. För nu, när det blivit så som jag ville ha det, så vill jag ha det som vi hade det förut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0