Den 19 december 2004.
Jag kommer ihåg det som igår.
Jag saknar dig verkligen.

För mig va du speciell. Under hela min uppväxt hade du funnits där. Jag berättade hemligheter för dig. Jag lekte med dig. Du betydde något extra för mig. Du kämpade i flera månader. Det va några utav dom värsta månaderna ur mitt liv. Jag var bara nio år gammal och förstod inte mycket alls, men jag visste att du snart skulle försvinna ur mitt liv. Varje kväll låg jag i sängen och grät och önskade att du skulle bli bättre. Jag önskade att allt bara var en dröm och att jag snart skulle vakna igen.

Lucia 2004 är nog det finaste minne jag har från oss. Du låg på sjukhuset och mådde verkligen jätte dåligt. Du hade pratat med pappa och sagt att du ville att jag, mikael, emelie och markus skulle lussa för dig. Vi klädde ut oss sjöng några låtar. Vi hade med oss pepparkakor och lussebullar som vi bakat dagen innan. Jag kommer ihåg det så tydligt.. Du började gråta, och sa tack och att du älskade oss. Jag tror du förstod att det inte va mycket tid kvar... Jag kommer ihåg att jag kramade dig, länge. Jag kände din sköra kropp och alla slangar som satt i dig. Jag var rädd men ville ändå inte sluta krama dig..

På morgonen den 19 december så väckte mamma mig och mikael och sa att pappa precis hade ringt från sjukhuset. Hon började gråta och då förstod jag. Jag brast ut i gråt och slängde mig i hennes famn. Vi satte oss i soffan och mikael va jätte ledsen. Men han gråt inte. Jag frågade varför, eftersom jag inte förstod bättre. Jag kommer ihåg att hans svar va så klokt. Att jag tyckte att min 6 åriga lillebror va så smart och jag såg upp till honom. Han svarade att han inte grät för att farfar inte led längre. För att han slapp ha ont. Han sa att han tyckte det va bättre såhär, att det va såhär farfar ville ha det. Och att farfar inte var värd att lida. Varje år, den 19 december så tänker jag tillbaka till lucia 2004. Jag tänker tillbaka på vad lillebror sa. Och jag tänker på farfar och undrar om han hade varit stolt över mig och för den jag är idag. Jag saknar dig farfar.