Mina föräldrar är båda födda år 1972. De är alltså 38år gamla, eller unga kanska jag ska säga eftersom de flesta av mina kompisars föräldrar är över 40. De har varit gifta i 15 år, alltså sen samma år som jag föddes. Det verkar inte heller som om de har några planer alls på att skilja sig, ett kärleksfullare par får man nog leta efter.



Min pappa är svensk och min mamma är singalesisk, dvs att hon kommer från landet Sri Lanka som ligger i Asien. Mamma flyttade hit när hon var liten och har left nästan hela sitt liv i Sverige. Dock har hon rest väldigt mycket, hon har varit nästan överallt och jag skojar inte. Hon älskar även att plugga. Enda sen jag var liten har hon varierat mellan att jobba och plugga. Just nu håller hon på att plugga och avancera sig till strategisk logistiker, och tar examen som det hösten 2011. Min pappa jobbar som anläggningschef på statoil och får ibland även åka runt till olika statoil stationer i landet för att kolla så att de sköter ekonomi och allt sånt där, korrekt.

Båda mina föräldrar är två väldigt smarta, envisa, starka (både fysiskt och psykiskt), framgångsrika, kloka och roliga personer. De har gjort ett otroligt bra jobb med att uppfostra mig och mina lillebror, det märker jag ofta när jag umgås med mina vänner eller när vi är på middag hos någon och deras barn inte gör saker eller säger saker som jag tycker är en självklarhet. Jag säger tillexempel alltid tack efter mitt svar till en fråga. Alltså om någon frågar om jag vill ha en glass, så säger jag Ja tack eller Nej tack. Jag skakar även alltid hand och persenterar mig till mina vänners vänner, eller mina föräldrars vänner. Jag tackar alltid efter maten och plockar undan efter mig och jag är alltid social mot vuxna männsikor, för att visa respekt. Självklart är det mina föräldrars förtjänst och jag kunde inte vara mer stolt över hur dom uppfostrat mig.

Ibland kan mina föräldrar vara ganska överbeskyddande, men det gör mig ingenting, för det är ganska tydligt att dom gör det för att skydda mig. De ställer alltid upp för mig och stöttar alltid mina beslut och handlingar. De puschar mig till ett bra liv, dvs att de puschar mig till att plugga allt vad jag kan och att de gör allt för att jag ska lyckas bra i livet.

Jag älskar mina föräldrar och tycker verkligen att dom är världens bästa föräldrar.

Min första kärlek, var Casper på dagis. Vi var 4-5 år gamla och pussades hela tiden. Hahah. Inte för att jag älskade honom som en pojkvän, jag va bara fem år gammal. Men han var fortfarande min första puss och vi va "ihop" hahah! Jag kommer ihåg att han, jag och några kompisar till brukade sjunga "törnrosa sången" och typ dansen till den i ring. Då brukade jag stå i mitten av ringen och vara törnrosa, sen brukade Casper få pussa mig så att jag skulle vakna upp ur förtrollningen. HAHAHA. Cute huh?!

Jag har även ett minne av mitt typ, 5års kalas eller något. Jag och Casper stängde in oss på toaletten i min lägenhet och pussades medans alla andra barn stog utanför och bankade på dörren. Sen gick vi ut och sa typ att pussar va det bästa som fanns och blabla massa annat.

Måste erkänna att det låter fett sjukt att vi va "ihop" på dagis. Men vi gick verkligen på dagis. För när vi började i olika klasser i sexårs, tappade vi kontakten osv. Knasigt värre. Men idag pratar vi faktiskt ibland på facebook och msn. Lite kul sådär juuuuuuuu. Heh. Puss.


Nej det är inte jag och Casper på bilden.

Jag föddes den 13 novemer år 1995 på huddinge sjukhus. Mina föräldrar valde att döpa mig till Tushari Erica Björklund, då mitt tilltalsnamn blev Erica. Jag är så kort som 157cm och väger inte mer än 48kg. Min längd är absolut inget komplex, jag älskar att vara kort. Att vara liten.

Sen 3,5år tillbaka lever jag i en tråkig, liten håla som heter Lillgården, som ligger ute i Tungelsta. Går sista året i högstadiet, i en skola i handen med namnet Rudanskolan och tar bussen på en halvtimme, till och från skolan. Jag har skapligt bra betyg med hela 265 poäng och jag pluggar hårt för att kunna plugga vidare till vad jag vill, troligtvis till barnkirurg.

Om jag skulle beskriva mig själv med ord skulle jag säga att jag är intelligent, rolig, social, psykiskt stark, utseénde fixérad, prydlig, barnslig, högljudd, knäpp, självsäker, vacker, mogen för min ålder och egenkär. Allt jag gör kretsar kring mig själv. Jag pluggar flitigt för min egen framtid, jag umgås mina vänner för att dom får mig att skratta och jag går i klackar för att det får mig att känna mig snygg. Ingeting jag gör, som handlar om mig själv, är för någon annans skull. Undantaget är självklart mina vänner och familj, självklar ställer jag upp och gör saker för dom om dom behöver mig. Men jag skulle aldrig umgås med en person om det inte vore för att jag tycker om den personen.

Min favortifärg är rosa, jag gillar rosetter, klackskor och smycken. På fritiden umgås jag med mina vänner, spenderar pengar och så dansar jag två gånger i veckan. Det jag dansar då är showdance och hiphop/street dance. De flesta sportar för att bli något, även om dans inte riktigt är en sport, så gör jag det inte för att bli något. Jag dansar för att det är jäkligt kul och för att man får en vältränad kropp utav det.

Min familj består av Mamma, Pappa, Lillebror och hunden Tjabo. Dom är allt för mig. Jag har alltid sett upp till mina föräldrar eftersom de är så sjukt kloka, framgångsrika och snygga bådatvå. Jag tycker mina föräldrar är bäst och att de har lyckats jävligt bra med att uppfostra mig och min lillebror. Min lillebror heter Mikael förresten och han är född den 18 Januari 1998. Eftersom jag är född så sent på året, coh han så tidigt, så är han 2 år och 2 månader yngre än mig. Jag älskar min lillebror och han är en utav mina bästa vänner, även om han är riktigt jobbig ibland. Min hund Tjabo fick jag för snart 4 år sedan. Enda sendan första gången jag träffade honom har jag kallat honom för bebishunden och han kommer alltid att förbli min bebishund. 

En av mina bästavänner heter Emma och vi träffas näst intill varje dag, både i skolan och hemma. Min äldsta bästavän, alltså den jag känt längst är Johanna. Vi har känt varandra sen förskolan och har varit riktigt nära vänner sen slutet av tvåan. Jag klarar mig varken utan Emma eller Johanna, och bättre vänner kan man verkligen inte önska sig. Jag har även fler närmre vänner, och ännu fler "vanliga" vänner, eller hur man nu ska säga. Jag älskar att träffa nya människor och är väldigt social, så jag har ganska lätt för att skaffa nya vänner. Men pga mina starka åsikter och sjävsäkerhet har jag även lätt för att skaffa ovänner. Jag tror att antingen så gillar man mig, eller så gillar man mig inte, man kan liksom inte tycka där mitt emellan.. min personlighet är alldeles för speciell för det.

Jag faller lätt för killar, men har lika lätt för att gå vidare utan dom. Genom att säga rätt saker får man mig på fall, men det är även genom att säga fel saker som jag lätt tappar intresset och går vidare. En attraktiv kille för mig är en kille som är ödmjuk, självsäker, luktar gott, mogen, charmig och rolig. Jag är riktigt svag för pojkar med speciella röster, magrutor och piercing i ögonbrynet.

Alltså är jag en väldigt feminin och självsäker brud med starka åsikter och höga betyg, men ändå så lever jag som vilken annan 15årig som helst.