jag har.. tappat bort mig själv

När jag var liten, var allting lätt. Nästan ingenting gick fel, och om något väl gick fel, så var det typ en sko till en barbiedocka som försvann. När jag var liten, brydde jag mig inte om vad jag hade för kläder på mig, eller hur mitt hår såg ut. Och det gjorde ingen annan heller. Hade jag tovigt hår och luggen uppsatt i en tofs mitt på huvudet, så var det ingen som brydde sig. Men vad skulle folk säga, om jag såg ut så idag?

Idag kretsar hela världen kring utseénde. Inte bara utseéndet hos oss männsikor, utan faktiskt hos alla världens matriella ting. Ingen köper en bil som är ful? Ingen vill bo i ett hus som inte är trevligt inrett. Och vem vill tillexempel äta en maträtt som inte ser god ut?

De flesta av dagens ungdomar känner inte sig själva. De har svårt med att finna sin egen identitet. De flesta bryr sig alldeles för mycket om vad andra ska säga om dem. Man oroar sig över att folk ska snacka skit om hur man klär sig, har färgat håret eller klippt sig. Och det är klart man oroar sig eftersom folk pratar skitsnack. Hela jävla tiden. Och jag vet att det är sant, för tro mig, jag snackar också skit. Även om jag defenitivt kan säga att jag tycker det är fel, så händer det att jag ändå gör det, tyvärr. Och det gör ni med, det är inget man kan ljuga om. Men det är inte heller något man brukar erkänna.

Men man måste vara stark. Man måste lära sig att skita i vad andra säger bakom ryggen på en. För när du lärt dig att vara stark, när du slutat att bry dig så mycket om andras åsikter, kommer du må så jävla mycket bättre. Du kommer känna dig fri, avslappnad och trygg i dig själv.

När jag började i sexan, var jag helt lost. Jag var allt annat än mig själv. Inget annat än andras åsikter betydde någonting för mig. Snurrade SSS, adidas tröjor, fyra kletiga ögonfransar och stort hår was the shit. Inte för att jag tyckte att det va snyggt, utan för att det va såg man skulle se ut. Det var så alla andra tjejer såg ut. De coola tjejerna..           När jag gick ut sjuan, började jag släppa allt det här. Eftersom folk snackade skit iallfall, mycket mer än jag någonsing kunnat tänka mig. Jag trappade ner på sminket, slutade förstöra mitt hår med hårspray och började klä mig lite mindre.. eh ja, började klä mig lite snyggare. När jag märkte att skitsnacket och ryktena började lugna ner sig fortsatte jag att ändra på mig. Jag började byta klädstil helt och jag testade med att gå till skolan utan smink. Det tog inte lång tid alls innan folk nu istället kom fram och gav mig komplimanger, istället för att berätta vad för rykte det hört om mig.

Idag är jag total förändrad. Jag klär mig väldigt eget, säger precis vad jag tycker, ler åt de som snackar skit om mig och alla viktigast, oroar mig inte om annat än vad jag själv ska tycka om mig själv. Jag har lärt mig att vara stark, att kunna strunta i alla andra, att kunna gå vidare om något går snett. Jag har lärt mig att kunna göra bort mig med ett leénde på läpparna.

Men även det är svårt, och det var till det här jag ville komma. Man kan inte alltid vara stark som person eller positiv. Man måste få må dåligt också. Det är en del av processen. Jag har kommit till den delen då allt blir för mycket, då skolan tar all min energi och då jag sover 10 timmar om dygnet men ända gäspar mig igenom resterande timmar. Jag ÄR stark som person. Jag ÄR nöjd med mig själv och jag KAN strunta i vad alla tycker om mig. Jag bara orkar inte visa det längre. För även jag blir ledsen, sårad eller arg. Även jag behöver dagar att krpa ner under täcket med mina hörlurar och stänga resten av världen ute. Jag behöver inte ha dåligt självförtroende eller vara osäker på vem jag är för att få känna så. Utan.. se det som om jag tappat bort mig själv för en stund. som om en del av mig sprungit bort på ett eget litet äventyr. Försök att förstå att jag faktiskt behöver vila ifrån mig själv.. Det är därför jag bloggat så jävla dåligt på sista tiden. För att jag behöver vila. Om jag får vila lite, typ, släppa iväg en del av mig själv en stund, kan jag samla nya kratfer för att göra allt så mycket bättre. För att göra bloggen bättre framför allt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0