Varför ska det vara så svårt att umgås med familjen?

Idag var det första lördagen på riktigt länge som jag satt i soffan tillsammans med mina föräldrar och kollade på teve. Det var första lördagen på riktigt länge som vi skrattade och diskuterade roliga saker med varandra. Det var även första gången på länge som jag insåg hur lite tid jag spenderar med min familj.

För några år sen åt jag middag tillsammans med min familj, varje dag. Jag satt varje kväll och kollade på teveserier tillsammans med dom. Varje fredag kollade jag på idol eller let's dance och drack te och åt popcorn tillsammans med dom. Idag komemr jag hem efter middagen, jag tar med mig tallriken in till rummet, startar datan och äter min middag framför facebook som jag sedan är inloggad på enda tills jag går och lägger mig. Fredagarna spenderar jag tillsammans med mina vänner, oftast hemma hos dom. Jag har ingen aning om vilka som deltar i let's dance eller idol för istället skrattar jag åt romantiska komedier tillsammans med emma.

Jag har inget emot mina vänner eller att spendera tid tillsammans med dom, däremot tycker jag att jag borde spendera mer tid till familjen. Jag älskar min familj, och har för det mesta lika kul med dom som jag har med mina vänner. Ändå så har vännerna blivit de personer som känner mig bäst och som träffar mig mest. Varför?

min familj har alltid funnits där för mig, ALLTID, så jag ska bannemig börja umgås med dom mer. Det är trots allt tackvare dom som jag sitter här idag. Inte sant?