Jag har ett syskon. Min lillebror, Mikael. Ända sedan lillebror föddes år 1998, så har jag kallat honom för lillebror. Det är inte ofta jag säger Mikael till honom. Inte ens när jag pratar om honom med andra. Jag och lillebror har alltíd varit tighta. När vi va små gick vi på samma dagis, när vi började skolan gick vi i samma skola. När vi flyttade till tungelsta började vi i olika skolor, och jag tyckte det va jätte jobbigt. Att inte kunna hålla koll på honom, se så att han alltid hade det bra. Men det gick över efter ett tag, hehe. Efter sommaren började lilllebror i min skola igen. Nu går han i sexan, och jag i nian. Jag tycker om det, att hålla koll på honom. Se så att han har det bra. Det känns tryggt.

Min lillebror är inte sådär jätte liten längre. Förra sommarn växte han om mig. Nu är han 170cm lång och tränar amerikansk fotboll. Han fyller tonåring i Januari och han är värsta tjejtjusaren. Folk som inte vet hur gammal min lillebror är, brukar tro att han är 15. Hahah.

Jag och lillebror bråkar lika ofta som vi är sams. Det är helt sjukt hur vi kan vara så tighta när vi bråkar så mycket som vi gör. Men, det är väl så, syskonkärlek typ. Hur som helst så älskar jag min lillebror, och i mina ögon kommer han att vara min LILLA lillebror, hur stor han än är.