Jag har två vänner, som jag kan kalla för mina bästa vänner. Johanna som jag kännt sen 6års, och Emma som jag kännt sen 7an. Men eftersom jag umgås med Emma ganska mycket oftare, så väljer jag att skriva om henne.

Jag lärde känna Emma i sjuan som sagt, men... HAHAHA men det va inte kärlek vid första ögonkastet inte. Jag typ mobbade henne i över ett halvår innan vi började prata med varandra. Hehe. Vi smsade lite, pratade i telefon och det va typ det. Sen när vi började i åttan blev vi tajta som jag vet inte vad. Vi har umgåts precis varje skoldag sen första terminen i åttan nu. Och vi träffas en hel del både efter skolan och på helgerna.

Emma är så jäkla söt, ställer alltid upp, kan typ inte vara elak, delar alltid med sig, får en alltid på bättre humör, kommer alltid med dåliga skämt, stönar i sömnen, brukar slicka på mina kinder, kan inte kolla på DH utan att äta, har mysiga tuttar (:$), har väldigt fina bilder i en speciell mapp på sin mobil, skrattar jätte charmigt, är världsbäst på att märka om något inte står rätt till, är en favorit hos min hund, har bajstråkig humor samtidigt som den är bäst och sååååååå jävla mycket mer. Hon är störd helt enkelt. Men fyfan vad jag älskar den bruttan!