Den vanligaste frågan jag får av mina ickebloggande vänner är: "Är det verkligen kul att blogga?". Självklart är det kul att blogga! "men varför?".

Jag började att blogga för ett och ett halvt år sedan om jag minns rätt. Då bloggade jag endast för att mina vänner gjorde det och för att jag ville vara som alla andra. Men så är det inte längre. Absolut inte. När jag bloggat ett tag märkte jag att allt fler och fler personer började läsa min blogg och kommentera att det var bra. Jag började blogga ännu mer, läsa flera bloggar, inspireras och utvecklas som bloggare. Ännu fler började läsa min blogg och jag började känna mig mer och mer hemma hos bloggen.

I bloggen har jag chansen att sprida mina tankar och åsikter, att skriva av mig om det är något som tynger mig eller om jag helt enkelt inte har något annat för mig. Här kan jag skriva eller göra precis som jag vill, utan att någon kan styra eller ställa över det. Här kan jag vara mig själv, utan att någon försöker ändra på det. Visst finns det folk som kommenterar elaka och onödiga saker, men jag bryr mig inte, för här i bloggen känner jag mig fri oavsett om någon kommenterar något. Den som kommenterar har ju trots allt suttit och läst mina inlägg innan de kommenterar min felstavning eller mina åsikter.

De som läser min blogg, tycker uppenbarligen att jag är intressant eller rolig. De roar sig uppenbarligen av min tråkiga vardag och de tycker om att läsa om vad jag tycker är rätt eller fel, eller vad jag tycker om mig själv. och det gör mig glad. Att folk ens bara klickar sig in på min blogg får mig att le och ger mig lusten att fortsätta blogga.

Sen jag började blogga har jag utvecklats enormt. Jag har fått en sådant bättre självförtroende och är så mycket stoltare över mig själv, just för att folk lägger ner sin tid på att läsa om mig. Men visst, det finns ju folk som läser bloggar för att de tycker att folk är pinsamma eller skämmer ut sig själva. jag menar, jag läser t.ex. kissies blogg för att jag tycker hon är riktigt pinsam och för att hon inte har någon riktigt självrespekt. Men jag är trotsallt inte kissie. Jag redigerar inte mina bilder så att jag ser smalare ut, jag behöver inte plastikoperera mig för att känna mig vacker och jag leker inte elak för att dra till mig mina läsare. Jag bryr mig inte ens om hur många läsare jag har, för jag kan ärligt säga, att jag slår inget rekord med min statistik, men att jag har läsare som läser om mig ger mig kraften att fortsätta och orken att lägga ner tid på det här.

För att blogga tar tid, att skriva det här inlägget har tagit mig en kvart nu, och jag är inte ens klar. Men det är värt det. Jag yttrar mig inte bara ute på internet, utan att sitta och skriva inlägg på bloggen har gett mig ett större ordföråd och har defenitivt utveklat mitt sätt att skriva. Tack vare bloggen, och andra bloggar jag läser, har jag arbetat mig upp till ett mvg i svenska. Och det ska jag verkligen tacka er läsare för. Hade det inte varit för er, hade jag inte bloggat och inte heller utvecklat mitt skrivande. Så tack.


(bilden är på boobisen. tyckte bara den passade in skjukt bra.)