Det är inte kul. Jag vet. Jag har varit där. Men det blir jävligt svårt att stötta dig igenom det här om du inte är mottaglig. Jag bryr mig, jag vill finnas där för dig. Men det är svårt. Du vägrar ta emot. Du agerar ut dina känslor på mig. Hur fan ska jag kunna hjälpa dig då? Hur fan ska jag kunna ta hand om dig när du trycker iväg mig?