Ligger i hängmattan med datan, och inte boken. Super mysigt faktiskt. Även om solen hamnat bakom träden nu. Jag har länge, alltså typ sen vi flyttade hit till tungelsta, klagat på att jag bor ute i landet. Men jag börjar inse hur mycket jag faktiskt trivs här, trots att jag inte passar in med min rosa handväska och 10cm klackarna. Jag menar, hur ofta är det man kan lägga sig i en hängmatta med datan i solen, lyssna på musik, chatta med underbara vänner och ha det oerhört mysigt mitt i stan? Hur ofta är det man kan lägga sig i underkläder/bikini på tomten och sola, utan att någon bryr sig utanför lägenheten på söder? Hur mycket jag än hade älskat att bo i en lägenhet på söder, så är det här något jag älskar något mer. Jag vet, det låter knäppt. Men det är oförklarligt hur tryggt det känns att ligga här. Och hur mysigt det faktiskt är här. MEN, tro inte att jag kommer springa omkring i stövlar och mjölka kor nu. Nej, jag är fortfarande jag, jag har bara insett hur skönt det är att bo här. Det är så mycket lugnare, så mycket tryggare och så hemskt mycket jag vet inte, eget på något sätt. Så sjukt svårt att förklara. Men det känns mycket privatare. Kan inte förklara, men jag känner mig hemma nu. Efter 3 år har jag äntligen lärt mig, att det här, det är mitt hem, och jag trivs här.