ångest. fyfan.

När jag satt där och kände hela rummet snurra.
När jag började må illa, kände hjärtat slå snabbare
och blev blek som snö i ansiktet,så insåg jag nog. 
Insåg att du betyder mindre för mig nu för tiden.
Att personen du är inte är bra för mig ihuvudtaget.
Att det kanske inte går att lita på dig alls längre.
Allt det där gav mig ångest och panik. Ren panik.
Är vår vänskap verkligen något som jag vill behålla?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0